”Klimatsmarta lösningar för landsbygden” är ett projekt vars webbplats är riktad till jordbrukare, men innehållet är nyttigt för oss alla.
Vid ett klimatseminarium i S:t Michel den 17 oktober presenterades synpunkter på och steg i riktning mot smartare klimatlösningar. Bakgrunden till dem var en enkät som jordbrukare, rådgivare och studerande i branschen hade svarat på. Forskare Karoliina Rimhanen vid Naturresursinstitutet (Luke) lyfte fram de svarandes tankar i sitt anförande.
- Den här utredningen visar att förändring alltid kräver flexibilitet och att beredskap för framtiden främjar ekonomisk framgång i slutändan, sade Rimhanen.
Enigt enkäten är den första och viktigaste formen av beredskap i jordbrukarnas tycke att tänka på markbördigheten, för det är vettigt också med tanke på ekonomin. Värnande av markbördigheten och utnyttjandet av kolsänkor, alltså skogsvård, betonades kraftigt också i den globala klimatrapport som publicerades för några veckor sedan.
En annan form av beredskap som betonades i enkätsvaren är val av mångsidiga grödor och förädling av hållbara sorter. Baljväxternas förmåga att binda luftens kväve och öka mängden organisk substans i marken samt förbättra skörden av följande gröda togs upp också i Luke-forskaren Kaisa Kuoppalas inlägg om inhemska proteingrödor för korna och tallriken. I enkätsvaren ansågs det också vara smart att näringsämnen återvinns och används till att producera skörd.
Eftersom seminariet samtidigt sändes på webben kommenterades inslaget om baljväxter så här via chatten:
- Ärtsoppa på torsdagar är alltså inte dumt alls.
Enligt enkäten försöker jordbrukarna förbättra markens vattenhushållning och utnyttja förnybara energikällor. En viktig form av gardering består enligt enkäten i att höja självförsörjningsgraden i fråga om energi och näringsämnen. I svaren som jordbrukare gav önskades också mer utbildning och ökad medvetenhet.
Vilka är dina klimatsmarta lösningar?
Noora Ruuth driver hästgården Luonto-Taipale i S:t Michel och är samtidigt växtodlare. Gården producerar framför allt jordgubbar och frilandsgrönsaker. Största delen av vallen används till hästarna på gården, och skogsbruk ger en del av försörjningen.
- Det känns inte bra att jordbrukarna skuldbeläggs i diskussioner på sociala medier. Vad är sist och slutligen sant? Vi är ett ekosystem som utgör en cirkel, säger Ruuth.
Att rida på hästar ger inga föroreningar, konstaterar hon, men det är omöjligt att återvända till 1950-talet.
- Jag köpte en gasdriven bil, det skulle jag kunna betrakta som min egen klimatgärning. När jag kör släpper avgasröret ut bara vattenånga. Jag är kritisk till elbilar därför att vi inte kan vara säkra på varifrån elen kommer, motiverar Ruuth sitt val.
Hon berättar att producentpriserna som släpar efter inte sporrar till att producera och att hon därför är intresserad just nu av att satsa på turism och ta fram paket där det ingår ridutfärder och långritter.
- En större andel av plasten borde också återvinnas, för plastvärlden ger mig ångest.
På det privata planet har också attityden till kosmetika fått Noora Ruuth att köpa produkter som är så ekologiska som möjligt och inte innehåller mikroplaster.
Tervo Tolvanen i Rääkkylä i norra Karelen besökte seminariet under en genomresa. Också på hans gård är bärodling den viktigaste produktionsgrenen. På gården försöker man se till att dräneringen och torrläggningen av åkrarna fungerar.
- Vi vill undvika kalhyggen, så vi har gallrat i skogen. Vad maten beträffar har jag ibland ont samvete, för vi skulle kunna äta mer grönt. Å andra sidan äter vi säsongsmat året om, säger Tolvanen.
Trots att många jordbrukare just nu inte har ork att göra världen bättre anser Tolvanen att just ”världsförbättring” skulle kunna ha en positiv inverkan också ekonomiskt sett. Åkrar med god markbördighet ger bättre skördar. Att arbeta för långsiktiga mål är viktigt när gårdarna utvecklas och stödpolitiken planeras.
- Min egen klimatgärning är att jag i somras installerade solelpaneler i maskinhallen.
Maisa Juntunen är nu mjölkbonde i Kangasniemi, men i begynnelsen var hon stadsbo. Den 400 år gamla släktgården producerar mjölk. Åkrarna har lagts om till ekologisk odling och om somrarna går djuren på bete på åkrarna och på skogsbeten.
Juntunen och hennes familj flyttade till mannens hemgård i Kangasniemi 2012, och samma år började hon utbilda sig inom jordbruk. Inspirationen till förändringen kom sig av Juntunens intresse för närproducerad mat och för matens ursprung över huvud taget. År 2014 företogs en generationsväxling på gården.
- Det är mycket som påverkar klimatet. I egenskap av matproducent vill jag slå vakt om åkrarnas mullhalt och markbördighet med ekologiska metoder, och på så sätt vara så oberoende som möjligt av fossil energi.
Åkrarnas förmåga att binda kol och hållbart skogsbruk intresserar Juntunen.
- Personligen har jag bestämt mig för att flyga mindre och gynna närturism för att den är mer ekologisk, funderar Juntunen.
Hon tror att närturismen har gott om möjligheter.
- Jag köper gärna närproducerat och helst ekologiskt. Jag äter mycket grönt. Köttet som jag äter kommer från våra egna djur och mängderna är måttliga.
Juntunens bild av landsbygden har förändrats i och med flytten ut på landet. På landet finns det utrymme att leva som man vill. På landsbygden råder också gemenskap, och naturen fungerar som motvikt till hetsen.
Juntunen tycker att man inte ska ställa stad och landsbygd mot varandra, eftersom landsbygden behöver stadsbor och stadsborna behöver landsbygden. På landet möts generationerna, och frivilligarbetet både behövs och mår bra.
Vad kan du göra på din gård för att gardera dig mot klimatförändringen?
Exempel:
• Jag ökar åkerjordens roll som kolsänka och har omsorg om åkrarnas struktur och markbördighet.
• Jag undviker jordpackning.
• Jag ser till att vattenhushållningen på åkrarna, dvs. dikena och täckdikena, fungerar.
• Jag odlar botten- och fånggrödor.
• Jag har fleråriga växter i växtföljden.
• Jag odlar baljväxter, utnyttjar biologisk kvävefixering som gröngödsling och producerar inhemskt proteinfoder och/eller växtproteiner som används som människoföda.
• Jag minskar bearbetningen särskilt på torvjordar och odlar vallväxter på torvjordarna.
• Jag röjer inte torvjordar till ny åker.
• Jag tillämpar behovsanpassad gödsling.
• Jag lagrar stallgödseln på lämpligt sätt, sprider den under växtperioden och myllar genast in den.
• Jag utfodrar djuren efter behov och undviker att ge dem alltför mycket protein
• Jag funderar på om jag skulle kunna producera och använda förnybar energi (energikällor: trä, vind, sol, biogas)
• Jag försöker öka samarbetet mellan gårdarna för att det är till nytta för alla parter och sprider riskerna.
• Jag lär mig av andras erfarenheter, letar fram information och experimenterar
Projektet Klimatsmarta lösningar för landsbygden är ett riksomfattande informationsförmedlingsprojekt som syftar till att främja ett klimatarbete som utgår från landsbygdens behov samt att stävja klimatförändringen och anpassa sig till de konsekvenser den medför. Det riksomfattande informationsförmedlingsprojektet finansierades ur programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland (NTM-centralen i Tavastland).
Text: Tiina Judén
