Gården som ligger söder om Jyväskylä hade skötts enligt gammalt fungerande mönster som inte eftersträvade maximal vinst.
– Vi hade två alternativ. Det första var rätt traditionellt, dvs. att kraftigt utöka odlingsarealen. Det andra var något helt annat, som att satsa på turism.
Uusitalo valde slutligen en kombination av odling, skogsbruk, turism och försäljning av marksubstanser. Mångsidigheten minskar riskerna och jämnar ut arbetstopparna.
Åkerarealen fördubblades till 60 hektar genom arrenden. Samtidigt utökades också antalet odlingsväxter och utöver potatis togs kvarnvete, maltkorn och kummin med i växtföljden.
– Numera står odlingen och skogsbruket vardera för cirka 30 procent av gårdens intäkter. Resterande 40 procent fördelas rätt jämnt mellan turism och försäljning av marksubstanser. Alternativet till den modell vi valde hade varit att massivt utöka gårdsstorleken till en stor specialiserad enhet inom någon produktionsgren, säger Uusitalo.
Enligt Uusitalo är tidsfördelningen en utmaning, men lyckligtvis infaller arbetstopparna på något olika tider.
– Odlingsarealen för olika grödor varierar enligt efterfrågan. För tillfället odlar vi mest potatis och kummin. Potatisen säljs direkt till privatpersoner från gården eller via rekoringar. Också de lokala handelsmännen köper gärna upp närproducerad potatis. Den övriga växtproduktionen är kontraktsbaserad.
Utomstående arbetskraft måste anlitas då och då – inom turismen idkar Ylä-Tihtari dessutom samarbete till exempel med Jyvässeudun matkailu och olika projekt.
Alla stöd i användning
I samband med generationsväxlingen undersökte Samuel Uusitalo också de nya möjligheterna att få stöd.
– Vi på Ylä-Tihtari har alltid försökt sköta om vårdbiotoperna, naturens biologiska mångfald och skyddszonerna invid vattendrag. Det var en trevlig överraskning att märka att man också kan få stöd för detta. Det kändes som om man kunde det mesta om de grundläggande stöden, men att det vore bra att få mer vägledning i hur man ansöker om specialstöd. Det kändes lite som att månne det lönar sig att söka. Men det lönade sig nog.
Ljusare tider i sikte
Gårdens unga husbonde hyser en stark tro på framtiden.
– Efterfrågan på inhemska produkter ökar och närmat uppskattas. Dessutom blir landsbygdsturismen populärare eftersom allt färre finländare har erfarenheter av landsbygden. Familjerna har nödvändigtvis inte längre mor-eller farföräldrar på landsbygden och många stadsbor vill trots det uppleva hur det är att bo på en lantgård, säger Samuel Uusitalo.
Byråkrati och pappersarbete tynger lantbruksföretagaren.
– Pappersjobben går att utlokalisera så slipper man många bekymmer och kan koncentrera sig på det man kan bäst. Vi går mot ljusare tider bara vi orkar några år till.
På Ylä-Tihtari har man orkat redan många år, för släkten Uusitalo har bott på samma ställe ända sedan år 1561.
– Det finns många äldre gårdar i Finland, men inte så många som gått i samma släkt hela tiden. Nog vet vi ganska bra var våra egna rötter finns, skrattar Uusitalo.
Samuels tips till generationsväxlare
1. Sök experthjälp till exempel av ProAgria eller något projekt. Till en början kan det verka som bortkastad tid, men när du genast i början lägger en stabil grund för framtiden så blir det enklare sedan.
2. Fråga råd också av andra jordbrukare. Be någon utomstående vara konsult. En främmande ser alltid allting på ett lite annorlunda sätt än du själv som förmodligen har vuxit upp på gården.
3. Se längre än till den egna byn, du kan hitta överraskande och fräscha idéer.
