Jokiniemen matkailu maritalahesmaki

Lugnet i naturen lockar turister till Jokiniemi

Marita Lähdesmäki har jobbat som värd/värdinna för turistverksamheten på Jokiniemi allt sedan år 1995. På samma gång som Finland anslöt sig till EU företog familjen Lähdesmäki generationsväxling på gården och Marita Lähdesmäki med familj flyttade tillbaka till hemgården. Maken jobbar utanför gården.

- Redan då var det klart att EU-anslutningen kommer att föra med sig strukturförändringar. Vi visste att vår växtodlingsgård inte är så stor att den ensam kan försörja vår familj. Vi gick medvetet in för att utveckla turismen som binäring och numera har vi inte någon växtodling alls, berättar Lähdesmäki.

De första turisterna anlände på 1970-talet till en bastubyggnad som varit i obetydlig användning på Jokiniemi.

- En tysk researrangör hade satt in en tidningsannons där man sökte finländska resmål. Mina föräldrar kontaktade researrangören och det blev början till alltsammans. De första kunderna kom år 1971. Efter det byggde föräldrarna fler stugor på egen hand, så verksamheten startade mycket traditionellt, berättar Lähdesmäki.

Investeringarna har avgörande betydelse

I och med generationsväxlingen grundrenoverades stugorna till allra först, för den äldre generationen hade redan dragit ner en aning på turistverksamheten och stugorna var inte i tidsenligt skick.
- På 2000-talet funderade vi sedan på att utvidga kundkretsen och ta in mötes- och festservice. Till exempel bastubad var ett av de element som finländarna vill ha, oavsett om det är frågan om ett möte eller en familjefest, säger Lähdesmäki.

- Landsbygdsfinansieringens betydelse är att investeringarna har kunnat göras i snabbare takt och mer omfattande och grundligare än annars. Kanhända något hade fått bli ogjort om understöden inte hade funnits. När man som vi jobbar i en kapitaldominerad bransch har det varit avgörande att vi har fått understöd, berömmer Lähdesmäki.

Turism året runt och rekreationsdagar för företag

På 2000-talet har verksamheten utökats med mötes- och festservice som inte fanns på den äldre generationens tid.
- Vi har redan nu turism året runt. Sommaren är ändå den brådaste tiden med semesterfirare och familjefester.
Dessutom har vi företagskunder som arrangerar mötesdagar och rekreationsdagar i mer avslappnad stil, beskriver Lähdesmäki.

De moderna och fräscha stugorna med innetoaletter gillas av finländska turister. Turisterna från utlandet har däremot framfört också annorlunda önskemål. ”Bland de utländska turisterna finns också de som önskar sig mer anspråkslösa förhållanden, det är säkert miljömedvetenheten som är orsaken”, berättar Lähdesmäki.

Tyskarna är en stabil stöttepelare allt sedan 1970-talet. Stamgästerna har delvis gått i arv från föräldrarna. Ryssarna reser å sin sida i större utsträckning året runt.

- Tahko har placerat området på vinterkartan. Vi samarbetar med utvecklingsföreningen Iiden ry och deltar därigenom i marknadsföringen av Kuopio-Tahko, säger Lähdesmäki.

Världen ligger ett klick borta

Turismen har genomgått stora omvälvningar på ett par decennier och forna tiders resebyråer har hamnat i skymundan.

- I någon mån samarbetar vi fortfarande med resebyråer. Online-försäljning och elektroniska handelsplatser är nödvändiga i dagens läge. Man får synlighet i hela världen. Å andra sidan innebär det en utmaning att det inte alltid finns någon information om turisternas förväntningar, berättar Lähdesmäki.

Även om globala bokningssystem är ett livsvillkor medför de också egna utmaningar vad gäller informationen. Då och då har det uppstått missförstånd och kulturchocker bland turister från Asiens folkrika områden.

- Till exempel japaner förstår inte alltid hurdan glesbygd vi befinner oss på. Det har kunnat bli en chockartad upplevelse för dem att få grepp om de fysiska avstånden. De har rentav kunnat vara litet ängsliga över att det finns så få människor här.

Lähdesmäki ser med tillförsikt mot framtiden.

- Det sägs ju att allt bara ökar i det långa loppet, säger Lähdesmäki med ett leende.

20.12.2017

Uppdateringsdatum: 17 feb. 2020
Text: Hannakaisa Markkanen
Foto: Hannakaisa Markkanen