Kulturarv förs handfast över från en generation till en annan

Torneåskolornas femteklassister gjorde i höstas ett besök i Kukkolankoski, Torneådalens museum och Struves meridianbåges mätställe i Nedertorneå kyrka. Besöket i Nedertorneå kyrka genomfördes som ett projektsamarbete med Interregprojektet Maailmanperintö Struven ketjun pohjoiset osat (De nordliga delarna av världsarvet Struves meridianbåge). Avsikten med besökshelheten är att berätta för ungdomarna om Unesco och dess listor som gäller skydd av kulturarvet. Struves meridianbåge är redan ett av världsarvsobjekten och Kukkolankoskis håvningskultur försöker komma med i förteckningen över immateriella kulturarv.

ProSiika ry:s Leaderprojekt Kulttuuriperintö tutuksi kläpille ansvarar för organiseringen av besöket i Kukkolankoski. Femteklassisterna delades in i tre smågrupper som turvis besökte olika kontrollplatser och följde med sikens väg från forsen till middagsbordet. Var och en fick prova på håvning med en håv planerad för barn, varefter man flyttade sig till sikdelningen, lärde sig hur man rensar sik och slutligen stekte siken enligt alla konstens regler i en stekkåta.

- Gott! lät det för det mesta när femteklassisterna fick smaka på siken.

Projektets hunteeraaja dvs. projektarbetare Salla Saarela berättar att skolorna i Torneå förhöll sig bra till förslaget att besöka Kukkolankoski.

- Alla skolor har varit ivriga att få komma hit!

- Besöken har varit praktiskt utformade så att ungdomarna har orkat koncentrera sig riktigt bra på kontrollerna, slår också forsvärden Risto Leinonen fast.

Fiskarna anser att det är viktigt att betona för ungdomarna att forsfiskekulturen ingalunda innebär enbart fiske, utan också att trivas i naturen, god och hälsosam mat, gemenskap, identitet och att värna om kulturen.

- Skoleleverna har varit intresserade av forsfiskekulturen och i synnerhet av varm halstrad sik. Håvarna har ställt sig positivt till att fungera som värdar för besöken och har gjort upp ett lämpligt program för ”kläpparna”, berättar Markku Vaaraniemi som är erfaren håvare inom föreningen.

Det immateriella kulturarvet värnas med hjälp av projekt

ProSiika rf har långa traditioner av utvecklingsprojekt. Föreningen som grundades 2010 har inom ramen för sina projekt fört vidare den levande fisketraditionen till följande generationer och skyddat fiskerättigheterna och sikstammen.

Nästa mål står klart: att komma med på Unescos lista över immateriella kulturarv. Detta har man nu jobbat intensivt för i Kukkola.

- Beslutet om eventuell kandidatur fattas nästa år. Först efter det börjar den officiella ansökningsprocessen. Om allt går väl kunde vi komma med på listan redan 2024–2025, funderar Markku.

Nu arbetar man redan på följande utkast till projekt som hör samman med värnandet om forsfiskekulturen.

- Förhoppningsvis skulle det här nya gränsöverskridande projektet levandegöra den gemensamma plan som aktörerna i älvdalen har gjort upp för att bevara forsfiskekulturens livskraft.

Enligt Markku har forsfiskekulturen dragningskraft också med tanke på turismen.

- Turism som hör samman med ett levande kulturarv medverkar till att arvet bevaras och ger de lokala samhällena ekonomisk nytta. Då är turismen hållbar också från ett socialt perspektiv.

Kukkolankoski är för tillfället den enda forsplatsen i Torne älv där man ordnar fiske enligt gamla gemensamma regler. I det avseendet kan man säga att forsfiskekulturen ännu lever och mår bra här.

- Det är ändå ett faktum att många ungdomar har flyttat bort för att få arbete och att det finns många andra hobbyer som tävlar om de ungas tid. Kännedomen om forsfiskekulturen ser ut att variera likväl bland unga som bland vuxna, funderar Markku.