Maaseudulla tarvitaan toimivaa vesihuoltoa1

Landsbygden behöver fungerande vattentjänster

Landsbygdens invånare och näringar är beroende av vatten, precis som i städerna. Enligt OECD:s internationella klassificering bor över 40 procent av finländarna på landsbygden. Mer än 95 procent av Finlands areal utgörs av landsbygd. Enligt en uppskattning bor dessutom över 2,2 miljoner finländare en del av året på landsbygden och de syns inte i den traditionella befolkningsstatistiken.

Merparten av finländarna bor, jobbar och tillbringar sin fritid på många platser. Den här så kallade multilokaliteten ökar alltjämt i betydelse. Den tar sig ändå uttryck på olika sätt på landsbygden och i städerna. Från landsbygden till städerna kommer man i synnerhet för att arbeta eller studera. Från städerna till landsbygden åker man i sin tur till fritidshuset, ut i naturen samt för att säsongs- och distansjobba. Miljontals fritidsboende delar sin tid mellan stad och landsbygd och de kan påverka landsbygdens livskraft och samhällen avsevärt. De invånare som pendlar fram och tillbaka på det här sättet behöver såväl tjänster som infrastruktur på platserna där de bor.

Vattentjänsterna moderniseras så att de motsvarar dagens behov

Vattenförsörjningen är en livsviktig grundläggande funktion i samhället. Regional livskraft kräver fungerande vattentjänster. Rent vatten och fungerande vattentjänster är livsviktiga för jordbruket, men också för bland annat turistnäringen.

Ungefär 1100 vattentjänstverk sköter om Finlands vattenförsörjning. Av dem är knappa 800 andelslag eller andra anläggningar som ägs av invånarna själva. Beklagligt ofta är kunnandet och resursfördelningen bristfälliga, i synnerhet i små anläggningar som betjänar landsbygdstätorter. Man vet inte exakt var näten är dragna och inte heller i vilket skick de är, beredskapsplaner kanske saknas och man har inte förberett sig på reparationsinvesteringar. När något händer orsakar de dolda bristerna snabbt en kris. Fungerande vattentjänster är framför allt en säkerhets- och hälsofråga.

I januari 2020 startade jord- och skogsbruksministeriet en Nationell reform av vattentjänsterna. Syftet med projektet är att under de tre följande åren ta fram metoder för att modernisera vattentjänstbranschen – dels trygga de dagliga tjänsterna för var och en vattentjänstkund och dels utveckla branschen till att svara på nya utmaningar. Både käpp och morot ingår i moderniseringsarbetet, men det viktigaste är branschaktörernas egen vilja att förnya sina tjänster.

Följderna av klimatförändringen – översvämningar, torka och stormar – syns lätt i vattenförsörjningen. Det är viktigt för varje vattentjänstverk att kartlägga klimatriskerna för vattentjänstsystemen och bereda sig på dem. Vattentjänstbranschen är också en betydande förbrukare av energi. Vattentjänsternas energieffektivitet går att förbättra när det gäller såväl vatten- och avloppsnät som reningsverk. Man har också fått goda erfarenheter av att ta till vara spillvärme i avloppsvatten.

I och med digitaliseringen ändras uppgifterna inom vattenförsörjningen. Digitalisering av nätverksinformationen, sensorteknik och automation gör det möjligt att hantera vattentjänstsystemet i realtid och det kan skötas också av en utomstående aktör. Också till exempel kundservice och information kan skötas enklare än nu, exempelvis med digitala lösningar som flera vattentjänstverk beställer gemensamt.

Avloppsvatten och framför allt avloppsslam betraktas alltjämt ofta bara som en kostnadsfråga. Energin i slammet borde ändå tas till vara och näringsämnena utnyttjas. Kanhända avloppsvattnet redan i en snar framtid renas så bra att det snarare förbättrar än försämrar kvaliteten på vattnet i avrinningsvattendraget. Återvunna näringsämnen kommer med tiden att bli ett alternativ till gödselmedel som tillverkas av sinande mineralreserver. Till detta behövs dock mer forskning och produktutveckling.

Ska landsbygdsutvecklingen också stöda målen för en modernisering av vattentjänsterna?

Huvudfrågorna i moderniseringen av vattentjänsterna; klimatförändring, cirkulär ekonomi och digitalisering, är också teman i det nuvarande programmet för utveckling av landsbygden och den kommande finansieringsperiodens CAP-strategiplan.

Ett tjugotal lokala vattentjänstprojekt, vattenledningar, avlopp och vattentäkter har fått finansiering under den programperiod som nu löper ut. Till nästa finansieringsperiod kunde vi ändå fundera på hurdana åtgärder som bäst kan få landsbygdens vattentjänstaktörer att reagera snabbare på förändringar i verksamhetsmiljön. Kunde lokala infraförvaltningar vara svaret på de utmaningar som rör kunnande och tidsresurser? Kunde vattentjänsterna bäst moderniseras genom att reformarbetet körs igång på landsbygden, av små och flinka aktörer?

Utredning om infraförvaltning

Uppdateringsdatum: 20 mars 2020
Text: Marianne Selkäinaho, Minna Hanski och Sanna Sihvola vid jord- och skogsbruksministeriet
Foto: Vesa Arponen