– Tanken var att människor ska öppna sina gårdsplaner och trädgårdar så att de kan beundras av alla och samtidigt ordna annat program, till exempel i form av ett pop up-café. Det behövdes något för att locka människor att delta och vad skulle vara intressantare än att få tillstånd att kika in i andras trädgårdar.
Evenemanget ordnades i juni i fjol och lockade 8 deltagare. Samtidigt ordnades ett lotteri dit deltagarna och Yhyres donerade vinster. Det var möjligt att delta i lotteriet på alla platser som deltog i evenemanget, och antalet lotter uppgick till nästan 400 stycken. Med andra ord lockade evenemanget en hel del deltagare.
– Sådana här evenemang ordnas för att aktivera människor och för att öka samhörigheten i byarna. Det är lättare att åstadkomma något då man gör det tillsammans, sammanfattar Rintamäki.
Tanken med Öppna trädgårdar var framför allt att skapa samhörighet och göra något tillsammans. Syskonen Marja-Leena och Aulis Luoma visade gårdsplanen till sin österbottniska gård som sägs vara den äldsta i Storkyro och berättade samtidigt om gårdens historia.
– Det finns många historier om gården. De äldsta spåren går tillbaka ända till 1500-talet. Det berättas att gården och den gamla kyrkan var de enda byggnaderna som inte brändes ner under striderna i Napo. Huset fungerade som ryssarnas krigssjukhus och kyrkan som häststall.
I Luomas hus har man även hållit mellanskola och kronstämplat tjärtunnor innan de transporterades till Vasa för försäljning.
De som transporterade tjärtunnorna övernattade på gårdens vind och husfolket visste inte alltid hur många män som skulle klättra ner från vinden på morgonen.
– Det är bra att människor är intresserade av sådana här historiska platser. Vi ville delta i evenemanget för att det skulle vara möjligt att komma och besöka gården eftersom intresse finns, men det är inget museum som man kan besöka när som helst, motiverar Marja-Leena.
På Leena Kauppis gård längs Kyro älv hade besökarna möjlighet att bekanta sig med lite nyare kulturformer, det vill säga ståpaddling. Ståpaddling eller paddelsurfing innebär att man paddlar stående på en slags surfbräda. Gårdens barn och deras kusiner hade ordnat ett café.
– Jag har tidigare deltagit i restaurangdagarna. Jag gör det här tillsammans med barnen. De får ta ansvar och får möjlighet att öva till exempel på att sköta ett café. Samtidigt sänker det här tröskeln för att bekanta sig med grannarna och är på sätt och vis en öppen inbjudan till att komma och besöka oss. Det här engagerar människor på ett lokalt plan, berättar Kauppi.
På Aune Pörstis gård stod kvinnor från Perkiö byaförening och stekte plättar och dotterdottern Isabella Blomström, 9, hade också öppnat en loppis på gården. Aunes dragplåster bestod av en buskblåbärsodling med minst 70 buskar.
– Människor är glada över att det ordnas sådana här evenemang. Vi har haft besök både av bekanta och av obekanta. I går var det en cyklist som drog förbi på vägen och ropade att vi ses i morgon, skrattar Pörsti.
Blomhandlaren Linda Bergendahl sålde salta och söta delikatesser på sin terrass i Lillkyro centrum. I slutet av kvällen konstaterade hon att hon haft cirka 120 kunder. Delikatesserna hade sådan åtgång att hon var tvungen att baka mer.
– Då man en gång ordnar evenemang och det för en gångs skull händer något i en lugn by på landsbygden så är det klar att jag är med.
Saara Leikas, 87, hade sällskap av dottern Seija Palomäki från Vasa. Tillsammans beundrade de den ståtliga trädgården vid Irja Seppäläs sommarstuga i Laihela.
– Jag beslutade mig för att komma hit så länge jag kan. Tänk att jag fick uppleva det här också, konstaterar Leikas nöjt.
Seppälä har deltagit i evenemang där hon tagit emot besökare även tidigare.
– Det brukar komma folk hit och titta annars också. Det stör mig inte, jag diskuterar gärna med andra.
I Laihia deltog bland annat Kirsti Djerf. På Djerfs gård förundrades besökarna över de åtskilliga stenblock som kantar tomten och runt vilka man planterat växter.
– Alla stenar är från tomten, jag visade åt grävmaskinschauffören hur de skulle placeras ut. Trädgården är en plats där jag kan fly vardagen och hitta harmoni för själen, säger Djerf för att sammanfatta vad hennes hobby betyder för henne.