Grön tillväxt hittade smart jordbruk av många slag

Qvidja motarbetar klimatförändringen

Qvidja gård i Pargas är en försöksgård för Östersjövänlig livsmedelsproduktion som binder kol och återvinner näringsämnen. Vår guide var förvaltaren Pekka Heikkinen, som bjöd oss på en järnranson av information om gårdens historia och verksamhetsprinciper. Diskussionen var livlig under hela den tid, fyra timmar, som vi slutligen tillbringade på gården. Där fanns mycket som väckte förundran och beundran.

Målet för all verksamhet på Qvidja är att hitta lösningar på hur klimatförändringen kan motarbetas. Också med tanke på arbetsgruppens verksamhet är Qvidja ett unikt föredöme, eftersom hänsyn till den biologiska mångfalden och kolbindningen tas i allt som görs på gården. Hästar, nötkreatur av raserna Hereford och Aberdeen angus, höglandsboskap och får hjälper till. Qvidja har brukats i århundraden. Under tidens gång har byggnadsbeståndet kompletterats och förnyats på ett sätt som är typiskt för en levande miljö. Den äldsta bevarade byggnaden på gården är sten­slottet från 1400-talet.

Pionjärer inom kolbindning

Av Heikkinen lärde vi oss att man på Qvidjaåkrarna strävar efter ekologiskt jordbruk som binder kol och där produktionsinsatserna är regenerativa. Inledningsvis anlades vall på alla åkrar för att markstrukturen ska fås i skick. Vallen används som djur­foder. I växtföljden spelar en artrik vallfröblandning och kvävefixerande växter en viktig roll: vallen och de kvävefixerande växterna förbättrar markstrukturen och det täta vallväxtbeståndet håller oönskade växter – som tidigare kallades ogräs – i styr. På Qvidja vill man ha marken täckt av växtlighet året om. Jordbearbetningen minimeras och plöjning undviks så långt som möjligt, eftersom den frigör kol ur jorden till atmo­sfären och försämrar åkerns förmåga att binda kol. Vid sidan av växtföljden är det viktigt att dra försorg om åkerns vattenhushållning. Därför förnyas täckdikena samtidigt som kantdikena rensas och åkerytans form förbättras.

Qvidja gård har 687 hektar skog. Inom skogsbruket håller gården på att gå över till kontinuitetsskogsbruk. I all verksamhet som bedrivs på Qvidja vill man öka den biologiska mångfalden. Det gäller också skogsvården.

Kontinuitetsskogsbruk (som också kallas kontinuerlig beståndsvård och hyggesfritt skogsbruk) är motsatsen till trakthyggesbruk: Qvidja låter skogen växa så att träd­be­ståndet ständigt växer och förnyas. Kalhyggen tillämpas inte. Skogen avverkas enligt höggall­rings­prin­cipen, så att endast de största, ekono­miskt mogna stam­marna avverkas i stället för hela träd­be­ståndet. De små plan­torna och träden lämnas kvar i skogen för att växa.

På Qvidjas ägor betar hästar, nötkreatur av raserna Hereford och Aberdeen angus samt höglandsboskap och får. Betesrotationen för nötkreaturen är snabbare än vanligt: den ganska stora flocken äter en kort tid på ett visst betesskifte innan den flyttar till nästa plats. På så sätt får djuren alltid gott foder och skiftet hinner ta igen sig innan det blir dags för nästa omgång. Flocken byter betesremsa med ungefär ett dygns mellanrum. Den här metoden har gett resultat som är intressanta med tanke på kolinlagringen: ett rätt dimensionerat antal idisslare på vallen kan ge bättre markfunktioner.

Djuren behövs också för att upprätt­hålla mång­falden och hålla gården funge­rande. På gården är deras livs­kva­litet hög och de får leva ett artty­piskt liv. Medlemmarna i arbetsgruppen besökte bl.a. det imponerande lösdriftsstall som byggts för hästarna: där finns gruppboxar för hästarna.

Progressiv bioenergiproducent

Qvidja är också känt för att producera bioenergi. Qvidjas anlägg­nings­helhet för bioe­nergi består av fem anlägg­ningar: en trägas­an­läggning, en flis­vär­me­an­läggning, en biogas­an­läggning, ett solkraftverk och en anläggning för biome­ta­ni­sering.

Anläggningen för biometanisering består av en ny typ av reaktorer där mikrober som i tusentals år produ­cerat metan i träsk omvandlar koldioxid och väte till metan, som kan användas som trafik­bränsle. Koloxid kan tas till vara t.ex. i biogasanläggningen och vätet produceras med elektrolysutrustning som använder förnybar el, t.ex. el från solkraftverket. Biome­tan­pro­duk­tionen och reak­tor­för­sälj­ningen sköts av bioenergiföre­taget Q Power. Q Power har patent på en unik finsk uppfinning som möjliggör metan­pro­duktion i reak­torer både biolo­giskt av koldioxid och väte, och som en egen process av syntesgas (trägas) med hjälp av mikrober som utvinns ur träsk. Arbetsgruppen fick besöka också QPowers fabrikslokaler, som väckte stort intresse.

På Toivo gård bedrivs smart jordbruk och värnas miljön

Under sin studieresa hann arbetsgruppen besöka också Toivo gård i Ammakko by i Halikko. Där välkomnade husbonden Olli-Pekka Ruponen oss varmt och presenterade verksamhetsprinciperna på gården, som främjar den biologiska mångfalden på många sätt och bedriver praktiskt smart jordbruk i vardagen. Den odlade åkerarealen är omkring 80 hektar, av vilket ungefär en fjärdedel är arrendejord. Numera odlas höstsäd, höstraps och kummin. I och med att åkrarna har ett växttäcke året om har också landskapet förändrats enormt – det förekommer inte längre att stora åkerarealer utgör en sammanhängande svart matta på höstarna. Skyddsremsor och trädeskanter har man haft i tiotals år redan, och dessutom är en del av skiftena trädor med nektarväxter som är viktiga för mångfalden. De här mångfaldsskiftena står för sammanlagt ungefär 10 % av hela odlingsarealen.

Gården har omkring 40 hektar skog och i skogen finns också bäckar och stup som är särskilt viktiga livsmiljöer med tanke på skogsnaturen. Det faller sig därför naturligt att 8,2 hektar av skogen omfattas av ett miljöstödsavtal för skog, och den delen är frivilligt skyddad. Arealen ska förbli helt orörd och inga skogsvårdsåtgärder företas där. Intill skyddsområdet finns också en liten våtmarkssjö som är viktig för vattenlevande organismer och fåglar.

Smartjordbruket märks på många sätt i vardagen på Toivo gård. Ruponen har tillämpat rykande färsk digitalisering i sin maskinpark – det har krävt otaliga timmar av testning! Arbetet har lett till resultat, och för arbetsgruppens medlemmar förevisade husbonden bl.a. en spannmålstork som gården har utvecklat i mer ekologisk och resurssnål riktning genom att införa torkningsstyrning. Kungstanken är att optimera luftmängden vid torkningen, eftersom man med dess hjälp kan minska uppvärmningsbehovet och spara bränsle. Ruponen använder också ett program för fjärruppföljning av torken, det gör att alla data som behövs och larmen går via en app som laddats ner i telefonen. De onödiga besöken i torken blir färre och information om hur torkningen framskrider fås i realtid. Också kontrollmätning av fukthalten i ett litet testparti av spannmål lyckas i en handvändning. Dessutom fick vi begapa körassistansen i en traktor; vid behov hjälper den till att så mer exakt när man vrider på ratten.

Arbetsgruppens ordförande Timo Junnila sammanfattar att studieresan var utomordentligt lyckad och väckte livlig diskussion. – Det var fint att vi fick bekanta oss närmare med det mångsidiga försöks- och utvecklingsarbetet på Qvidja som gäller markstrukturen och kolbindningen. Gårdens självförsörjning i fråga om energi var också imponerande. Tänka sig att gården till och med kan producera egen el!

Arbetsgruppen Grön tillväxt: fr.v. Paula Nykänen, Susanna Lahnamäki-Kivelä, Noora Fager-Pintilä, Tuija Kallio, Timo Junnila, Tuomas Metsäniemi, Martina Candolin, Elisa Malin och Antti Unnaslahti.