I Parikkala blomstrar naturen som i gamla finska filmer

Ibland måste man åka långt bort för att se det som finns nära. Så gick det också för Jatta Paajanen som efter flera år i Helsingfors, Joensuu och S:t Michel upptäckte det unika med den egna hemgården Notkola i byn Kirjavala i Parikkala.

Den långhåriga hornprydda höglandsboskapen med sympatiskt utseende betar på de kuperade och steniga ängarna. Vissa svalkar sig i en damm medan andra har sökt skugga under träden. På ängarna växer backnejlika, låsbräken, kattfot och andra arter som håller på att bli alltmer sällsynta.

På Notkola ekogård finns det 47 hektar vårdbiotoper, dvs. livsmiljöer som formats av boskapsskötsel och där det växer en mängd olika arter. Sådana livsmiljöer är ängar, hagar och skogsbeten.

Av gårdens marker är 22 hektar regionalt och nationellt värdefulla landskapsområden och cirka fem hektar hör till Natura 2000-områdena vars syfte är att stoppa utarmningen av naturens mångfald.

- På arrenderad betesmark på Stora Rautjärvis strand började vår boskap sköta det igenvuxna betet för ett år sedan. Redan efter den första sommaren öppnades landskapet, berättar Paajanen.

Jattas pappa Matti Paajanen skaffade de första höglandskorna till gården för tio år sedan. För tillfället är höglandsboskapen 78 till antalet, varav 30 är dikor. I år har det fötts 28 kalvar.

Boskapen sköter om det traditionella landskapet och naturens mångfald

I Finland har de traditionella landskapen minskat under decenniernas lopp som en följd av den ändrade boskapshållningen, eftersom det inte längre funnits behov av att beta och slå hagmarker och skogsbeten så som man gjorde förr.

I Notkola är betesgången den viktigaste åtgärden när det gäller att sköta om vårdbiotoper och traditionella landskap. Djuren flyttas från ett bete till ett annat så att ett område inte betas för mycket eller för litet, vilket skulle försämra ängsväxternas levnadsförhållanden.

- En mångformig växtlighet för också med sig en mångformig insekts- och fågelstam till området, påpekar forskaren vid Södra Karelens allergi- och miljöinstitut Kimmo Saarinen, som är en av kartläggarna av arter inom livsmiljöprogrammet Helmi som initierats av miljöministeriet.

En betydande del av södra Karelens vårdbiotopområden ligger på Paajanens marker, dit också forskarna ofta har kommit på besök. Senaste sommar fick höglandsboskapen sällskap av fjärilsforskare, i år har man kartlagt dyngbaggar på gården och nästa år står skinnbaggar och stritar i turen.

Det första avtalet om skötsel av vårdbiotoper ingicks på gården i början av 2000-talet. Man hade ändå redan tidigare börjat sköta de gamla betesmarkerna.

- Pappa har varit före sin tid. Han började utnyttja betesmarkerna och lät bli att investera i en stor ladugård, berömmer Jatta Paajanen.

På gården företogs generationsväxling år 2019. Jatta och hennes man Niko Tynkkynen jobbar på annat håll på dagarna och sköter gården på sin fritid. Matti Paajanen jobbar fortfarande heltid på gården. Djurens välbefinnande är en viktig sak för dem alla.

- Kalvarna får vistas med sin mor tills de är könsmogna liksom i naturen, dvs. tills de blir åtta – tio månader gamla. De får leva ett arteget liv och är verkligt friska. Vi har nästan inte alls behövt anlita veterinär, berättar Jatta Paajanen.

Miljövården på gårdarna stöds via landsbygdsfonden

Ett eget starkt intresse för landskapsvård och respekt för tidigare generationers arbete har fått Jatta att fortsätta sköta vårdbiotopen. Även om boskapen har hand om den egentliga landskapsvården, finns det massor att göra också för människorna. Till exempel har man byggt kilometervis med rovdjursstängsel och marken under stängslet måste hållas fritt från växtlighet med hjälp av röjsåg. Också den inledande röjningen av betesmarker som ska restaureras kräver otaliga arbetstimmar.

- Miljöavtalen är viktiga. De gör det möjligt för oss att jobba för landskapsvården, säger Jatta Paajanen.

Sedan år 1995 har ett system med miljöersättning för jordbruket som delvis finansieras från EU:s landsbygdsfond varit i bruk i Finland. I systemet ingår olika åtgärder som till exempel minskar jordbrukets belastning på vattendrag, upprätthåller naturens mångfald och minskar utsläppen av växthusgaser.

- I sydöstra Finland ingår 91 procent av åkerarealen i förbindelser om miljö- och klimatåtgärder. Med jordbrukarna ingås också miljöavtal dit också avtalen om skötsel av vårdbiotoper och naturbeten hör, klarlägger Marko Toikka som är sakkunnig inom jordbrukarstöd vid Sydöstra Finlands NTM-central.