Marknaden för ekologiska produkter växer snabbare än dagligvaruhandeln i genomsnitt. Det här bådar gott för de nuvarande och blivande ekoproducenterna.
– Knappa 12 procent av åkerarealen odlas för närvarande ekologiskt och omfattningen ökar hela tiden. Det nationella målet är emellertid 20 procent år 2020, så det finns fortfarande gott om utrymme för nya producenter, säger Pro Luomu ry:s verksamhetsledare Marja-Riitta Kottila.
En typisk ekoproducent är en ganska ung, välutbildad jordbrukare med företagaranda och en gård som är större än genomsnittet. Ofta väljer någon att bli ekoproducent för att han eller hon vill lära sig något nytt.
– Jordbrukaren vill ha nya utmaningar och bättre lönsamhet, men vanligen finns det också annat i vågskålen, såsom den egna hälsan – en ekoproducent behöver inte bespruta sina åkrar med bekämpningsmedel. För många är de ekologiska värderingarna också viktiga, berättar Kottila.
Varför inte?
Det finns alltid två sidor av alling, så också när det gäller ekoproduktion.
– Ofta är producenterna tveksamma inför ekoproduktion på grund av att kontrollsystemet är striktare än för konventionell produktion. Å andra sidan hör det ganska mycket byråkrati till all produktion och var och en funderar naturligtvis själv på hur mycket pappersjobb man vill göra. Det är skäl att betrakta ekokontrollen som kvalitetscertifiering som gör att produkterna får säljas som ekologiska. Kontrollen är viktig, därför att tack vare den kan konsumenterna lita på att produkterna är ekologiskt producerade, påminner Kottila.
Ekoproduktion kräver både yrkesskicklighet och systematik
– Alla har kanske inte tillräckligt energi och entusiasm att lära sig något nytt. Det kan också hända att förhållandena på den egna gården inte lämpar sig för ekoproduktion, till exempel på grund av växtföljd, markstruktur eller vattenhushållning. I synnerhet på en husdjursgård kan det bli aktuellt med stora och alltför belastande investeringar, berättar Kottila.
Ekoproduktion är mer lönsam än konventionell
Ekologisk produktion innebär utmaningar men den är också belönande. Producenten får högre pris och stöd för sina ekoprodukter. Ekoproducenternas genomsnittliga företagarinkomst och lönsamhetskoefficient har redan i tio års tid varit högre än vid konventionell produktion.
– Ekoproducenten använder mindre köpta insatser såsom gödselmedel eller växtskyddsmedel. Gödslingen sköts med kreatursgödsel, gröngödsel och gratis kväve från baljväxter. Allt som allt är de rörliga kostnaderna mindre, påminner Kottila.
Det som är bra för miljön är också bra för producenten
Ekoproduktionen minskar kemikaliebelastningen på naturen och ökar biodiversiteten. Samtidigt är växtföljden bra för marken och nackdelarna med monokultur elimineras. Baljväxter med djupa rötter gör jorden porös och bildar kanaler som ökar genomsläppligheten för vatten. Porös jord suger dessutom upp mer vatten – en egenskap som kan ha stor betydelse i vårt nyckfulla sommarväder.
Från ekoåkrar kommer det också mindre utsläpp i vattendragen. Dessutom betar ekoboskapen mycket och gödslar själva sina betesmarker. På samma gång utgör komockorna en bra miljö för många insekter som i sin tur är föda för många fåglar.
Konsumenten värdesätter ekologiska produkter
Den rådande och ständigt växande trenden i matbutikerna är miljövänlighet och djurens välbefinnande. Och konsumenterna sätter värde på att ekoprodukterna är rena. Till exempel småbarnsföräldrar tilltalas av de obetydliga resthalterna i ekoprodukter i jämförelse med konventionella produkter.
– Konsumenten väljer gärna närproducerad inhemsk mat. Eftersom det inom ekoproduktionen inte används bekämpningsmedel eller konstgödsel, som i huvudsak är importprodukter, är inhemska ekoprodukter den mat som är allra mest finländsk. Många anser att ekoprodukterna också smakar bättre, säger Kottila.
