I den offentliga diskussionen fästs ofta uppmärksamhet bara på vem som belastar miljön och klimatet och i vilken utsträckning. Därför är det lätt att betrakta jordbruket bara som en miljörisk. Man glömmer ofta bort att utan jordbrukare skulle det inte finnas någon mat, varken frukost, lunch, middag eller kvällsmål.
Det är också ett faktum att de inhemska gårdarna i dag gör stora insatser för miljön. Också stödsystemen styr och sporrar till detta.
Cirka 85 procent av Finlands knappt 50 000 gårdar har ingått en miljöförbindelse.
En jordbrukare som ingått en miljöförbindelse gör goda gärningar till fromma för den omgivande naturen och följer då vissa regler och får ersättning för det.
I miljöförbindelsen krävs det bland annat att gården har goda kunskaper om vattenvård, gödsling och användning av växtskyddsmedel. För att få ersättning måste jordbrukaren till exempel göra upp olika slags planer för sin verksamhet och följa med vilka effekter det egna miljöarbetet har.
Jordbrukaren tar till exempel markprover av sina åkrar och kontrollerar på så sätt markens mullhalt, struktur och näringsinnehåll. Utifrån den här informationen gödslas åkrarna.
För gödslingens kväve- och fosfornivåer finns det gränsvärden som jordbrukaren inte får överskrida. Mängden fosfor som blir kvar i marken har därför minskat med rentav 80 procent från nivån år 1995.
Var och en jordbrukare som ingått miljöförbindelse lämnar till exempel också tre meter breda skyddsremsor mellan sin åker och ett vattendrag och minskar på så sätt urlakningen av näringsämnen från åkern till vattendragen.
Kol binds i marken
Jordbrukaren kan också åta sig att vidta olika enskilda åtgärder som lämpar sig för den egna gården. Sådana är till exempel att ha växttäcke på åkrarna under vintern eller att så in en del av odlingsmarken med vallväxter.
Klimatförändringen orsakas av ökade halter av koldioxid i atmosfären, vilket leder till att temperaturen på jordklotet stiger. Bearbetad åkermark utan växttäcke avger mer koldioxid än en åker med växttäcke.
När åkern lämnas täckt med växter förhindrar det också att markytan slits (erosion) och att näringsämnen sköljs ut i vattendragen till exempel med smältvattnet. Det inverkar gynnsamt på naturens mångfald, eftersom i synnerhet fåglar och andra vilda djur har nytta av växttäcket under vintern.
Av de finländska gårdarna som ingått miljöförbindelse håller 81 procent minst 20 procent av gårdens åkrar täckta av växter över vintern/året om. Med andra ord låter de bli att bearbeta åkern på hösten efter avslutad skörd. Allt som allt har 1,4 miljoner hektar av Finlands strax över 2 miljoner hektar åkermark ett växttäcke också på vintern.
Ekoodling och mångfald
Odling av fånggrödor och fleråriga vallar har haft den största positiva effekten på den finländska jordbruksmarkens kolförråd. Växter som själva fungerar som kolsänkor eller som lagrar kol i marken, så kallade fånggrödor, är exempelvis klöver och vall. De sås in i den egentliga grödan som ska skördas.
Fånggrödor odlas på 13 procent av de finländska gårdarna. Fånggrödorna hindrar näringsämnen från att sköljas ut i vattendrag och ökar andelen växttäcke efter tröskningen. De hjälper också till med att bekämpa ogräs.
Många finländska jordbrukare sår in en del av sina åkrar med ängs- eller vallväxter och främjar på så sätt naturens mångfald på sin gård. Över 20 procent av gårdarna i Finland har en mångfaldsåker. I ett mångsidigt landsbygdslandskap trivs mikroorganismer, pollinerare, fåglar och andra djur.
Då det mellan varven odlas också annat än den huvudsakliga produktionsgrödan på åkern, blir åkerns kulturtillstånd och struktur bättre samtidigt som erosionen minskar. Olika former av naturvårdsåker minskar också gårdarnas utsläpp till vattendragen.
Också ekoproduktionen gynnar naturens mångfald. Forskning visar att det finns nästan en tredjedel fler växt- och djurarter på ekoåkrar än på konventionella åkrar. Av gårdarna i Finland är cirka 11 procent ekogårdar, dvs. de producerar mat med ekologiska produktionsmetoder.
Inom ekoproduktionen används varken växtskyddsmedel eller kemiska gödselmedel. Ekoodlingens växtföljd och ekogödsel är till fördel för markstrukturen.
