– Det har alltid varit tal om att egna utrymmen skulle behövas. Särskilt när kött ska hanteras i den nuvarande stugan är det ganska besvärligt. Och småbrukarföreningen har många gemensamma maskiner, nu får vi en plats där de kan förvaras, berättar projektets drivande kraft Tomi Alatalo som är aktiv inom jaktföreningen.
Husbyggesfunderingarna fick en skjuts framåt när föreningarna kom underfund med att det är möjligt att få Leaderpengar för projektet. Leaderföreningen för norra Satakunta beviljade föreningarna ungefär 50 000 euro ur EU:s landsbygdsfond EJFLU för att användas till ett byahus.
Också Karvia kommun stödde föreningarna. Kostnadsförslaget för hela projektet landar på omkring 170 000 euro. En stor del av självfinansieringsandelen består av talkoarbete, något som man är bra på i Karvia.
Valet av byggplats föll på en skogbevuxen tomt som inte har några grannar nära inpå. En lada med jordgolv fanns där redan från förut. Tomten köptes sommaren 2015. Sedan dess har 7 000 talkotimmar gått åt, enligt Alatalos uppskattning. Avlopp och el finns det nu på tomten, och en jordvärmebrunn har borrats. Tills vidare har inte en kotte fått lön, i stället har allt gjorts på talko tack vare de medverkandes mångsidiga färdigheter.
– Väldigt många maskintimmar har det också blivit. Som mest har vi haft tio maskiner i gång samtidigt på tomten, nämner Alatalo.
Ladan har rustats upp så att den nu inhyser utrymmen för hantering av viltkött plus kylrum, bastu och omklädningsrum samt hobbylokal och förråd – och ett rum för tillverkning av sahti (hembryggt öl) finns det också. Bara de sista detaljerna återstår att finslipa.
– Bastun och hobbylokalen kommer vi att bli klara med i sommar. I höst borde allt vara färdigt att använda, säger Alatalo.
På gårdsplanen står också en grillpaviljong som talkofolket tills vidare har använt som mat- och rastplats. Stommen var en donation, fönster och resten av ”inredningen” har plockats ihop här och där.
När grillpaviljongen invigdes bjöds det på älgkött och sahti. – Vi har tredje eller fjärde testversionen av kåpan på gång. Nu leds röken ut i stället för att bli kvar inomhus, konstaterar Tomi Alatalo med ett skratt.
Vårsolen lockar redan att sätta i gång med nya talkon efter vinteruppehållet. Härnäst följer operation Flytta byahuset. Det är meningen att stockstommen i ett hus som byggdes i slutet av 1800-talet och står på en tomt i närheten ska få ett nytt liv som byahus – och att den ska förflyttas i ett enda stycke, inte i bitar.
– Få se hur det lyckas. Sträckan är inte lång, men intressant blir det, säger Alatalo.
Av de träd som har fällts på tomten kommer man med hjälp av ett flyttbart sågverk att såga bland annat brädfodringen till byahuset.
Målet är att byagården som helhet ska bli klar hösten 2018.
– Nu har vi hållit på i 1,5 år. Lika länge till, så blir vi kanske färdiga.
Det är meningen att byahuset dels ska användas av de medverkande föreningarna, dels ska hyras ut för fester och olika tillställningar. Ungefär 30 människor ryms på kalas i det 100 kvadratmeter stora byahuset.
– De tre byggnaderna (byahuset, hobbylokalen och grillpaviljongen) kan användas ihop eller var för sig. Tanken är att uthyrningen ska täcka underhållskostnaderna, förklarar Alatalo.
– I Karvia finns det några motsvarande lokaler som hyrs ut, och de är i verkligt flitig användning. Jag tror att det kommer att finnas efterfrågan också på vårt byahus. Här får man vara i fred. Man kan vara hur högljudd som helst, ingen blir störd av det.
Visste du?
De föreningar som tillsammans bygger byahuset i Marjasuo har sammanlagt omkring 75 aktiva medlemmar. Yngst bland de tre föreningarna är Karvian Perinnejuoma ry, som bildades 2014. Som bäst håller en ny gemensam webbplats på att skapas för föreningarna och huset.
