De senaste två åren har varit mer jäktiga än vanligt på Sippola gård i Storkyro. Bröderna Juha och Jussi Sippola satte hjulen i rullning för att få en modern automatiserad tork till sin gård. Torken utrustades med en ny typ av apparatur för fuktmätning Med den nya torken ville de få spannmål av jämnare kvalitet som kan torkas med mindre energiförbrukning och som kräver mindre av jordbrukarens tid. Gårdens gamla tork var av traditionell modell. Den hade tjänat väl under årens lopp, men redan sett sina bästa dagar.
- Dessutom var den alltför liten för dagens behov, så det var nödvändigt att skaffa en ny tork, säger Juha Sippola.
Investeringsbeslutet för den nya spannmålstorken var fattat och planerna klara när bröderna upptäckte den möjlighet som finansieringen för landsbygdsinnovationer erbjuder. De gick med i projektet och målet var redan från början att slutresultatet skulle bli en kommersiell produkt som gagnar så många jordbrukare som möjligt.
- Vi ville trotsa tanken att projektet skulle resultera i enbart ett papper på bokhyllan eller i biblioteket. Vi jobbade för ett slutresultat som kan bli business i framtiden, belyser Sippola.
Den automatiserade spannmålstorkens tillblivelse och resultaten
På grund av att besluten om stödansökningarna drog ut på tiden började torken byggas i januari 2017. Samarbetspartnern Antti-Teollisuus ansvarade för tillverkningen av torkanläggningen. Efter ett intensivt byggande kunde de på hösten samma år utföra mätningar och testa torken i praktiken. Av resultaten från det första årets mätningar lärde de sig vad som måste ändras och valde annorlunda lösningar till året därpå.
- Hösten 2018 fick vi de nya mätresultaten i Excel och på vintern räknade vi ut resultat som vi kan använda för att bedöma om vi har förutsättningarna att uppnå de mål vi satt upp för projektet, berättar Sippola.
Genomförandet av projektet stötte inte på några stora problem, det största tekniska bekymret var en bristande nätuppkoppling som gjorde att insamlingen av data till molntjänsten avbröts då och då. Organisationen som genomförde projektet var också liten, vilket ledde till att projektaktörerna blev jäktade och belastade.
- De senaste två åren med det här projektet har varit ganska extrema. Bägge höstarna var varandras absoluta motsatser. Hösten 2017 var ytterst våt och besvärlig, medan hösten 2018 var otroligt torr, rentav besvärligt torr för det här projektet, eftersom det inte uppstod ett liknande torkningsbehov för spannmålen, funderar Sippola.
Projektets slutresultat har varit goda. Man har sparat tid och pengar och spannmålskvaliteten är bättre än vad som planerades i målen för projektet.
- Det finns en klar möjlighet att spara pengar och tid. Mätningarna visar att det går att spara upp till 30 – 50 % energi. Slutresultatet är enkel matematik, man sparar tid och energi genom att inte behöva torka spannmålen för torr. Inbesparingen är relativt stor eftersom det krävs allra mest tid och energi för att torka ner den sista procenten. På så vis blir torkningstiden kortare, både el- och bränsleförbrukningen minskar och kapacitet frigörs för annat arbete, småler Sippola.
Ganska stel byråkrati
Projektprocessen upplevdes ibland vara stel och Sippola betonar att de hellre hade koncentrerat sig på pilotförsök än på byråkrati. Det gjordes rätt mycket rapporteringsarbete och dokumentation för projektet som inte hade behövts utan de förpliktelser som projektet förde med sig.
- Den här byråkratiska biten var ju ingen rolig grej, men hela gänget består ju av ingenjörer så sammantaget var det ett intressant projekt, säger Sippola med ett skratt.
För närvarande är slutrapporten om projektet klar och nu återstår ännu styrgruppens möte och därefter är det meningen att avsluta projektet. Under ett par år har projektet varit på tapeten på olika evenemang i Finland och andra europeiska länder. Också medierna har uppmärksammat projektet genom att publicera artiklar om det, exempelvis Maaseudun Tulevaisuus publicerade vid fjolårets början en artikel på sin webbplats och i den tryckta tidningen.