När kunskaper och metoder kombineras skapas lönsamma sätt att främja kolbindningen i mineraljordar inom åkerbruket, och pilotförsök som gäller dem utförs genast tillsammans med jordbrukare. Vad lönar det sig att göra, och vilka saker är de viktigaste från företagar- och samhällssynpunkt?
– Vi klarlägger hur stor åkrarnas potential som kolsänka är och vilken ekonomisk betydelse den har. Rönen vill vi genast få ut till jordbrukarna för att testas, för det ökar allas förståelse, säger docent Helena Soinne vid Naturresursinstitutet som basar för projektet Hiiletin.
Efterlängtad kunskap
Forskningsrön om kolbindningen har länge stått på önskelistan. Inom projektet Hiiletin produceras kunskap ur olika aspekter: mineraljordarnas mekanismer och potential för kolbindning klarläggs, pilotprojekt genomförs i praktisk miljö i forskningssyfte, kolbindningsåtgärderna riktas och forskningsrönen tillämpas för att det cirkulära jordbruket ska stärkas. Den ekonomiska kopplingen samt växelverkan och kommunikation ingår också i helheten.
Forskningsrönen behöver också tillämpas i praktiken. Forskarna i projektet uppmuntrar jordbrukarna att greppa kolfrågan. Det är bra att sätta i gång genast, leta fram information och sträva efter insikter samt hela tiden inhämta mer kunskaper. Stigen till kolhandel och till ny affärsverksamhet konkretiseras mer och mer.
Ekonomin spelar roll
För jordbrukarna är det viktigt att kunna bedöma åtgärdernas effekt i form av pengar, bättre jordhälsa eller större skördar.
– Vårt mål är att förse jordbrukarna med ett enkelt sätt att i det dagliga arbetet dra nytta av lönsamma metoder att binda kol.
Lönsamhet är den viktigaste utgångspunkten när de framtida kolbindningsåtgärderna bedöms.
Genast information via smågrupper
Behovet av kunskaper om kolbindningen är kontinuerligt, men för tillfället finns bara uppskattningar och rekommendationer. Praktiskt tillämpade rön gör att jordbrukarna kan vara säkra på att vidta lönsamma åtgärder.
– Vår verksamhetsmodell är ny. Vi omsätter hela tiden forskningsrön kring kolbindning i praktiken i smågrupper som består av jordbrukare, och vi testar och diskuterar intensivt med forskarna, säger utvecklingschefen för ProAgria Etelä-Suomi Marja Suutarla.
– Det lönar sig att delta i vår smågruppsverksamhet, för då är man med bland de första som utnyttjar de nya rönen.
Det är oundvikligt att kolbindningslösningarna är gårds- och till och med skiftesspecifika, eftersom omständigheterna såsom markens egenskaper, växtföljderna, grödorna och odlingsmålsättningarna varierar. Dessutom inverkar odlingsmetoderna på kolbindningen i det föränderliga klimatet.
– Saker och ting är inte enkla, därför kan det behövas hjälp av sakkunniga med att hitta lösningar på de enskilda gårdarna, och företagarna behöver tänka djuplodande, fortsätter Suutarla.
Med i projektet Hiiletin är Tavastlands yrkeshögskola HAMK, Helsingfors och Jyväskylä universitet, Naturresursinstitutet, ProAgria, Soilfood Oy och Finlands miljöcentral Syke.
Text: Suvi Anttila, marknadsförings- och kommunikationsdirektör, ProAgria Keskusten Liitto
Foto: Helena Soinne
HAMK går på djupet
Tavastlands yrkeshögskola HAMK svarar för fältförsöken inom projektet Hiiletin. Dessutom deltar HAMK i de laboratorietester som utförs inom projektet och i tillämpningen av bilddiagnostiska metoder. Forskaröverlärare Jari Hyväluoma vid HAMK påminner om att tillämpad forskning är en av yrkeshögskolornas grundläggande uppgifter.
– Markanvändningssektorns kolbindning hjälper till att uppfylla samhällets mål om kolneutralitet, och dessutom har den gynnsamma effekter för jordhälsan och miljöbelastningen. Samtidigt ger projektet oss också goda uppslag till lärdomsprov, konstaterar han.
I HAMK:s fältförsök mäts kolbindningen i åkrar som är sinsemellan olika och som behandlas på olika sätt. I höst har försöksfält anlagts i Loppi, Tammela och Jockis. I det första försöket undersöks möjligheterna att utnyttja grunden, alltså skiktet under alven, vid kolbindning.
– Försöksrutorna bearbetas djupare en gång, och jordförbättringsämnen tillförs både i ytjorden och längre ner. Efter det följer vi upp hur behandlingen inverkar på markens kolbindning och struktur, preciserar Hyväluoma.
I ett annat försök undersöks det vad som händer i marken när långvarig vall återställs till vanlig odlingsjord. Vallarna binder effektivt kol, och forskarna vill veta vad som händer om till exempel jordar som ger låg avkastning läggs om till produktion av energigrödor i framtiden.
Ett tredje fältförsök inleds i vår. I det undersöks vilka effekter djuprotade växter har på kolbildningen i grundskiktet. På samma gång utvecklas nya metoder för undersökning av hur kol stabiliseras i de djupa markskikten.
Text: Minna Nurro
Foto: Helena Soinne
Detta är en karusell med kort till artikeln. Använd föregående och nästa knappar för att navigera.
