Ekonomisk kompensation kommer ofta på tal när jordbrukarna i Finland tillfrågas om sitt intresse för klimatåtgärder. Specialforskaren Emmi Haltia vid Naturresursinstitutet (Luke) har undersökt det här i flera projekt. Hon konstaterar att kompensation för att bevara kolreserverna och investeringsstöd för bl.a. reglerbar dränering på torvjordar skulle uppmuntra till klimatgärningar.
– För många är det ekonomin som avgör om de vidtar klimatåtgärder eller inte. Vill man inte genomföra åtgärder så motiveras det ofta med svag lönsamhet, säger hon.
I PTT:s projekt Turva, som gällde markägarnas syn på användning av torvjordar, framgick det att också samarbete mellan gårdar och eventuella ägobyten uppmuntrar till klimatåtgärder. Samarbetet kan t.ex. bestå i att åkrar arrenderas eller gårdar med växtproduktion avtalar med animalieproduktionsgårdar om foderproduktion eller spridning av stallgödsel.
En del av jordbrukarna motiveras rätt och slätt av viljan att vara med om att dämpa klimatförändringen. För många är kollegialt lärande – att jordbrukare lär av andra jordbrukare –viktigt.
– Enligt en enkät som utfördes i projektet Turva upplever 15 % av jordbrukarna att andra jordbrukares föredöme sporrar till att arbeta för klimatet, berättar Haltia.
Motstridig politik
Haltia konstaterar att en stor del av jordbrukarna tycker att klimatåtgärder som jordbruket vidtar både behövs och är möjliga. Jordbrukarna anser att utsläppsminskningar är viktiga för konsumenterna, rådgivningen och livsmedelsindustrin.
Beredskap att vidta också andra miljögärningar finns: i exempelvis ett projekt som undersökte jordbrukets ekosystemtjänster meddelade 59 % av jordbrukarna att de är villiga att lägga om sina verksamhetssätt för att främja miljövården.
Motsättningen mellan dagens jordbrukspolitik och samhällets klimatmål ger dock jordbrukarna gråa hår. Stödsystemet uppmuntrar delvis indirekt till val som är negativa för klimatet, exempelvis till att röja nya torvåkrar.
Enkäterna har därför pekat på en viss förändringströtthet. Haltia framhåller att jordbrukspolitiken borde utvecklas konsekvent.
– Miljöstöden borde styras till klimatåtgärder och de jordbruksstöd som inte är i linje med klimatmålen borde gallras bort, säger hon.
Andra modeller undersöks också
Det går också att sporra jordbrukarna genom modeller för kompensering av miljönyttan som Luke undersöker som bäst. Haltia berättar att modeller som är i bruk i Europa är bl.a. en resultatbaserad ersättningsmodell, en samarbetsbaserad modell, ett avtal som inbegriper värdekedjor samt arrendeavtal som innehåller miljövillkor.
– I den resultatbaserade modellen betalas kompensationen utgående från resultatet, exempelvis en ökad mängd humus i marken. Modellen anses vara bra, men resultatmätningen är ett stort problem. Den modell som grundar sig på samarbete mellan granngårdar skulle kunna lämpa sig för exempelvis åtgärder som har med vattenkvaliteten och landsbygdslandskapet att göra, funderar hon.
I modellen med avtal som inbegriper värdekedjor är det vidareförädlaren som betalar kompensationen. Modellen påminner om skogscertifiering eller ekoavtal. Den förutsätter att konsumenterna är villiga att betala för miljövänliga produkter. Däremot uppfattas arrendeavtal med miljövillkor som ganska främmande för Finland.
Text: Minna Nurro
Detta är en karusell med kort till artikeln. Använd föregående och nästa knappar för att navigera.
