Djuren och lugnet fick Anna Salmi att flytta till landet

- Vår säsong är sommaren, då är gården öppen för alla. På våren och hösten försöker vi ta hit grupper och föra djuren på besök till dem som inte har möjlighet att åka långa vägar, berättar Salmi.

Aava Kertun kotitila är ett av företagen som deltog i projektet Luona som finansierades av Österbottens och Mellersta Österbottens Leadergrupper. Projektets mål är att aktivera regionens företagare att utveckla green care -verksamhet som baserar sig på de effekter som naturen har på välbefinnandet. Gården deltog i en workshop som förenade kunnandet hos små företag och ordnade med aktiviteter för specialgrupper.
- Vi förde dit djuren, ett lokalt turistföretag ordnade med lokaliteter och mat och vildmarksguiden tog ut gruppen i naturen. Vi utgjorde en pusselbit och det här var ett bra exempel på hur många olika aktörer tillsammans kan bygga upp en tjänst och var för sig fokusera på sin egen starka sida.

I dag räcker det ändå med får och kaniner när Anna och hennes man Kimmo Kauppila styr mot äldreboendet Aspgården. Det här är deras andra besök där. Den första gången blev en sådan framgång att man genast kom överens om följande besök.
- Det är ett mycket aktivt ställe där det ordnas en mängd olika program för de boende. Det här djurbesöket fick ändå mest fart på de äldre, säger Salmi.

Den här gången får djuren komma ända in i huset och får ett förtjust mottagande. Stämningen stiger snabbt och alla som vill ha får morötter att mata fåren med. Kaninerna får komma upp i famnen där de kelas med ömt. Mångas ögon börjar glittra när de kommer ihåg gamla episoder från den egna barndomen eller arbetsåren då man höll får på den egna gården. Det kommer mer folk in i salen och djuren går runt från en boende till en annan.

Salmi berättar att besöken också ger henne mycket, även om hon samtidigt måste vara uppmärksam med både djuren och med hur kunderna hanterar dem.
- Djuren bestämmer villkoren och naturligtvis måste jag veta vilket djur som lämpar sig för respektive situation. Sirpa kan jag ta med mig vart som helst, och de här kaninerna blir lugna i famnen på äldre, men man kan inte släppa dem lösa bland barn.

Förutom att driva Aava Kertun tila jobbar Salmi fortfarande delvis som fertilitetsseminör. Salmi har som mål att få företagsverksamheten att löna sig året om. Företaget fick sin början när paret flyttade från Laihela till skärgården.
- Redan i Laihela hade vi djur, men utrymmena blev för små. Min mamma upptäckte att det här stället var till salu. Följande år, dvs. 2010, fick vi vårt första barn Aava Kerttu och därför döpte vi stället efter henne. Vi började få besök av dagisgrupper och företaget uppstod liksom av sig självt.

Flytten till den svenskspråkiga skärgården kändes inte besvärlig för familjen, Anna var van vid att prata svenska i jobbet. Ett finskspråkigt dagis eller en finsk skola var inget alternativ för familjen som nu har flera barn, eftersom föräldrarna vill att barnen lär sig svenska och kommer med i bygemenskapen och får vänner i närheten.

Kimmo driver två restaurangföretag i skärgården, så han syns knappast alls hemma under sommarsäsongen. Inte heller Anna hinner just vistas i den idylliska röda stugan för det går mycket tid åt utomhus med djuren.
- Familjen har skrattat och sagt att de snart skaffar en säng åt mig där ute i stallet eftersom jag tillbringar så mycket tid där. Jag sköter det här stället ganska mycket på egen hand under sommaren, men det passar in i gårdens förflutna. Här bodde ett par, där mannen var på sjön och frun var den första kvinnan på ön som också skötte åkerarbetena. Det här är en bra fortsättning på deras historia, konstaterar Salmi.

Salmi har studerat till agrolog i Seinäjoki och alltid känt att landsbygden och djuren är hennes grej. Hon anser att Green care -verksamheten har en framtid.
- Vi måste få landsbygden livskraftig. Jag tror att ett grundläggande behov hos människan är att ha kontakt med natur och djur. Själv trivs jag här på landet, jag njuter när det är mörkt och jag ser stjärnhimlen och hör naturens egna ljud. Om vägen som leder hit skulle asfalteras och vi fick vägbelysning, skulle vi säkert vara tvungna att flytta till en mer avlägsen plats, säger Salmi med ett skratt.