Kanotklubbens språng ut i det okända

I gränstrakterna mellan Seinäjoki och llmajoki ligger sedan år 1980 landets yngsta konstgjorda sjö som blivit ringaktad i onödan. Nu inleds en ny era för Kyrkösjärvi och det hade inte varit möjligt utan landsbygdsfonden.

Allt fick sin början i och med att vi paddlare började längta till vidare vatten, bort från Pumppuranta i Seinäjoki. Den hundraåriga betongbunkern på åstranden hade fungerat som bas för Kyrönjoen Koskihäijyt sedan år 2005, men så småningom började det bli trångt där. Vi riktade blickarna mot den närmaste sjön, ett par kilometer längre bort.

På Kyrönjärvis norra strand hittade vi ett idealiskt ställe, en plan strandtomt. Vi funderade till först vem den är gjord för, tills vi kom på att den är ju som gjord för oss!

Våren 2016 skickade vi ut en trevare som på en gång började rulla nästan skrämmande fort. Snart hade vi fått en arkitektplan över ett kanotcentrum, ett 30-årigt arrendeavtal och ett 150 000 euros paddlingsupplevelseprojekt. Bakom projektet som hör till Landsbygdsprogrammet för Fastlandsfinland stod Seinäjoen seudun kehittämisyhdistys Liiveri, Seinäjoki stad, Södra Österbottens NTM-central och Landsbygdsverket. Därifrån kom pengarna. För oss återstod bara talkoarbetets glädje.

Kändes det inte alls skrämmande? Jodå, för en medelstor kanotklubb var detta ett stort språng ut i det okända. Tänk om bara ett fåtal aktivister skulle möta upp till talko?

Så blev det ändå inte. Från och med våren 2017 fick projektet vind i seglen och klubbens medlemmar visade sig vara yrkesfolk inom olika branscher. Under de följande sexton månaderna jobbade rentav 150 olika personer på våra talkon och deras frivilligarbete till förmån för kanotklubben uppgick till över 5 000 timmar. Wow.

På talkot, som också kallas kökkä, var det ofta roligt, alltid njutbart och kontinuerligt motiverande. Fyra skjul och en stor brygga byggdes bit för bit. Vi fick ett så bra kanotcentrum som vi kunnat drömma om, med andra ord det bästa i hela riket. Nu har vi också elektronisk övervakning och ett elektroniskt bokningssystem. Midsommaren 2018 paddlade vi direkt ut i paddlarens himmel och i framtiden.

För att vi kunna motivera det allmännyttiga med ett kanotcentrum kläckte vi både en och annan idé till gemensamma aktiviteter för centrumet.

Den viktigaste av dem är en naturstig på vattnet som fick namnet Kyrkösjärven vesielämysreitti (Kyrkösjärvi vattenupplevelsestråk). För den behövde vi ett namnbestånd som överraskande nog saknas helt för Kykkösjärvi. Vi fick lov av myndigheterna att hitta på namn för vattenupplevelsestråket med hjälp av en medborgarenkät.

Så nu har vi Höyhensaaret, Kalasaaret, Elämyslahti och stenar som heter Isohäjy och Pikkuhäjy. Totalt 50 namn. De flytande torvholmarna har egna namn: Kyrköönen, Seilanti, Uusi-Seilanti, Lutakko, Kulkuri och Vaeltaja.

I sjön finns också Korentolahti där det flyger breda kärrtrollsländor som är skyddade genom EU:s habitatdirektiv. Vi visste inte något om dem förut heller, men projektarbetet lyfte också fram sländorna i dagsljuset.

Så är det: för att få stöd från samhället krävs allmännyttighet. Och den allmännyttigheten för oundvikligen med sig nytta, glädje och nöje för alla medborgare.

Visst krävs det lite svett och möda, men nu vågar vi redan säga som det är: det lönade sig nog att ta språnget ut i det okända!